Morrar lite..

Ibland förstår jag mig inte på folk, speciellt inte karlar! Knepiga typer.. (För er som nu tänker, herre gud är de nå strul med hennes pojkvän redan, fan va kul nu ska här läsas.. Glöm de, det handlar INTE om honom, han förstår jag mig på!) Tjejer är inte häller så lätta alla gånger. Om man funderar på något sånt här är risken att man läggs in på psyket rätt stor. Men ibland vill jag bara skrika! För i helvete, skärpning. Väx upp nån jävla gång. Såna här saker gör mig lite mera nere, fäller en tår för att ni är så tragiska. Ska man skratta eller gråta? Idag har jag gjort båda delarna åt er de ska 'Gudarna' veta! På grund av en liten händelse så tappade jag all ork och energi som fanns och som ett pluss på de så blev det en dålig natt också. Så idag är inte jag och leka med...

Som tur va gick min arbetsdag väldigt bra, jag är nöjd och fick beröm för de jag gjort samt en extra knuff för att komma vidare nu, känns starkt och bra! Avslutade mötet kl 12!! Då blev det lunch på en italiensk resturag sen hemgång. Eller hem och hem? Åkte till Farmor och Farfar i väntan på min odrägliga lillasyster, vi fikade och hade det trevligt! Fick träffa Far min också, fasiken inte sett honom på 4 veckor!! illa? Tror inte ens jag pratat med honom häller på så lång tid. Kanske dags att skärpa sig? Ja vi får nog göra det innan vi glömmer bort varandra helt, nä så långt får det inte gå! Snart kommer min söta pojkvän hem från jobbet, kanske hinner pussa lite på honom innan jag ska på spa och massage kvällen? Han ska i alla fall ta hand om Kingen medan jag är borta, om Kingen hade varit fullt frisk hade han fått vara själv hemma, fast nu när de är lite halvdåligt vill jag helst ha honom under uppsikt så mycket som möjligt. Man vet ju själv hur det är att vara sjuk, då vill man inte vara själv. Även om man sover så vill man ha sällskap, i alla fall jag!

PussPuss/Issandra